Livet är en sand som i ett timglas rinner, oohhh du dyra liv som tynar och försvinner....

Den sista tiden i mitt bloggliv har varit mycket fint. Johanna som kommit och gjort mitt i övrigt glada liv mycket gladare<3, hockeyn glider på och de som är obekvämt ändrar en på.

Skolan som ångar på och tentor som skrivs utan att man vet hur det går. Det är så lätt att bara gå på men sedan svårt att gå tillbaka igen. Tror ju att jag inte klarade tentan, blir jobbigt med omtena i januari i så fall. Fast man har väl en ganska positiv livssyn. Blir hårt hela vägen in i mål.

Jag är inte pessimist.

Skulle vilja veta vad jag tänkte för ett år sedan. Undra om jag trodde jag skulle läsa på miun? Vet att jag såg framtiden som något helt svart, inte en jävla aning vad som skulle hända. Just nu när man tänker tillbaka känns det som att det inte hade kunnat gå annorlunda.

Jag är trött.

Jag äter kosttillskott för att sova bättre på nätterna. Blir säkert en bättre människa av det. Kosttillskott är alltid bra.

I helgen.

Helgen kommer bli bra. Sånt jag vet bara, behöver inte tänka på så mycket skola i alla fall. Ledig från föreläsningar och sånt hela nästa vecka.

Vi kan knappast rå för att småfåglar dör, det är sådant som småfåglar gör.