Idag har satt jag och min gamle "lumparpolare" Wiqtor på hans trappa och skrev en låt om vår käre vän Roel. Den ska spelas in innan jag nämner något om texten och dess innebörd men det är något av en hyllnings låt till Den "Flygande holländaren"  Roel The Duch

DET HÄR ÄR INTE LÅTEN (om Roel, eller vadå man får väl tolka den hur man vill ändå)!!!


Jag såg han ligga där i gräset och skrika
och hela världen verkade vara blå
han gick ner mot stan kände värmen mot sin kind
vad tänker han på
han somnar igen och vaknar aldrig mer

Jag hör en röst som ekar i mitt huvud
det måste vara mammon
men hur ska jag veta vem det är
För när solen smälter ska jag värna om alla som jag känner
en sista gång innan allt blir svart
 

Jag vill gå tillbaka känna kylan mot mina tänder
mina händer de gungar sakta bredvid mig där jag går
och om Dylan skulle hört mina ord jag utsöndrar
jag lovar han skulle förstå allt jag sa

Han stod helt stilla kände trycket mot sitt bröst
han börjar undra vart allt är påväg
När jag somnar ska jag låtsas som att inget har hänt
ligga stilla för snart så blir allt bra