Magisterns ord ekade i Morgans ögon. "You Angel You! The way you walk! The Way You Talk" orden sprutade ur magister Hans mun, dessa ord studsade på väggar och tavlor, ner på golvet och vidare in i barnens öron. Morgan stirrade på Lisa som satt mitt emot honom och knep ögonen för att inte se missären. För att nu tänkte Lisa be Hans att vara tyst, det förstod Morgan. Morgan tänkte också att hans trummhinnor snarast kommer att spricka, för det kändes så. När Lisa bad herr magister Tjernberg att vara tyst så lydde han order och skrev "givakt underhuggare" på svarta tavlan. Han ställde sig som en militär och började stirra ljudlöst på Morgan. En kall känsla knep i Morgans kära hjärta, så här kände han senast när Lisa var snäll och ville gå med honom en bit på vägen hem(De bodde trots allt åt samma håll och hela den kvällen efter promenaden hade han lyssnat på låten "Åt samma håll med Lars Winnerbäck"). Magister Hans bad Morgan att ställe sig upp och det gjorde Morgan. -Klä dig i svarta tyg trådar, sa pojken Karl som satt tre meter sydöst om Lisa och Morgan. -Nej! Det är oärligt, skrek Hasse. Mer minns inte morgan, för idag ligger han i sjukhussängen och petar i sig pinjenötter och mobiltelefoner.