Jag har inte skrivit på ett tag för att det varit jul och allt vad det innebär. Vi var några som satt och lekte med pengar, så här såg det ut.

IDag har jag varit hos Lindvalls och monterat ned studsmattor mm. För andra gången idag har jag också nu spillt upp ett sort glas med svart kaffe som jag sakta surplar. Cuando era pequeña var jag en snäll pojk. Nu ska jag spela lite guitar hero och snart äta. Sen ska jag ringa ett utlandssamtal för att min mamma och pappa är i Japan och testar nya sushi sorter till deras nystartade restaurang "Sushiway" Den ligger bredvid Subway och man gör mackor med sushi. Jävligt roligt. Jag har fått en årsförbrukning Sushiway. Thats NICE!

En liten historia som är läsvärd?

Gubben Noak driver Ö-borna till vanvett

Gubben Noak var en bitter och barsk man. Han levde längst ned i den djupaste gropen i den högst belägna byn på ön med de högsta skatterna. Gubben Noak var (tursamt för han) skatteindrivare, och levde gott på pengarna han inkasserade varje år från Öns fattiga och svältande befolkning. I hans stora grevebostad, som han kallade Slottet Notredame fanns ett helt rum fullt med dyrbart guld och skinande rubiner och griskött och får lever och heliga handgranatar fårn issias. Nej, Gubben Noak gick inte nöd på förnödigheter inte. Detta var han hatad för av hela Ö-befolkningen och mången gång hade de ställt till med uppror. Varje gång det hade hänt hade Gubben Noak slagit ner folkmassan genom att kasta ruttet griskött på den fattiga tiggarbefolkningen. Detta år hade skörden på ön varit under all kritik och man hade endast lyckats skörda fram 2 hölass vete. Vattnet i byn hade blivit förgiftat av Gubben Noaks nya superduper permobil och allt var minst sagt ett levande helvete, som ändå var ganska dött.

Bybefolkningen får nog av honom 

 Bybefolkingen fick till sist nog av förtrycket och vandrade i samlad trupp upp mot Gubben Noaks residens. längstner i den djupaste gropen fick de vandra och det tog fattighjonen mer än flera timmar och dagar. Väl framme slog de sig ner på åkern framför slottet och åt upp veteskörden de hade skördat förgående år. När de hade laddat batterierna och ätit upp sig från svältens digra dystra grepp började de tillverka stegar av plockepinnet de hade tagit med sig till åkern. När stegarna var fullborade började de klättra uppåt Slottets höga murar och mot den ont anande Gubben Noak. Vid det här laget satt Noak i sin matsal och åt friterade kycklingbitar. -"Vilka goda Chicken Mcnuggets du har friterat Kajsa-Mat!". Han doppade varsamt kycklingbitarna i röd söt-sur sås och smaskade ljudligt med läpparna. Just som han skulle hugga in på desserten som bestod av syltade renfötter hörde han ett brak bakom sig. Han vände på huvudet och såg till sin förskräckelse en folkmassa med hösaxar och vedträn i högsta hugg. Listig som han var lät han offra Mat-Kajsa, som förut hette Kajsa-Mat  till de arga byborna. Men ett människoffer skulle inte mätta deras svulta hungriga munnar och de gick bestämt mot Gubben Noak med sina vassa tillhyggen. -"Jag ger er allt mitt guld och alla mina feta grisar! Bara ni låter mig gå!" Bad gamle Gubben Noak ömkligt. Ö-borna var inte dummare än att de kunde tänka ut att om de dödade Gubben Noak kunde de ändå lägga beslag på hans feta grisar och hans glimmrande guld. Nu var tiden inne för Gubben Noak att dö.

Gubben Noak dör en diger död

Döden blev lång och plågsam för den gamle gubben. Byborna spättade hans huvud i majonäs och lät det ligga i solen flera dagar tills det blev soltorkat. Noak jämrade sig över sin lott i livet, ty nu hjälpte varken pengar eller feta grisar. Efter Gubben Noaks död firade befolkingen i dagarna sju. En vecka av mat, dryck och feta grisar. Byns befolkning  hade befriats från den onda farsot som länge plågat deras arma själar. Slottet blev till nu bostad åt gamle Hans Tjernberg som utropade sig till okvulig revolutions hjälte. Hans bäste kompis Håkan Andersson utropade sig också till andre okuvliga revolutions hjälte. De lurade hela befolkningen att de införde kommuniststat där alla skulle vara lika värda och äga lika mycket. Men det vet vi alla att Hans och Håkan levde lyclkligt i alla sina dagar.

Lyckliga små rackare det här :D